Bra eller dåligt, låta människor vara kvar

Att förlora en närstående är en av livets svåraste utmaningar. Men tänk om rösten, skratten och klokskapen inte behöver försvinna helt? Med hjälp av generativ AI har det blivit möjligt att låta människor fortsätta att leva vidare digitalt. Det är en utveckling som rör upp djupa känslor – vissa upplever det som en fantastisk källa till tröst, medan andra finner det kusligt och problematiskt. Frågan har nyligen ställts på sin spets efter countrystjärnan Dolly Partons bortgång, där AI-genererade hyllningsvideor och låtar spridits viralt till familjens stora sorg.

Istället för att bara minnas genom gamla fotografier vänder sig allt fler till så kallade sorgebotar. Genom avgiftsbelagda tjänster som Versona, Seance och Re;memory kan efterlevande återskapa en form av digital närvaro. Genom att mata in sparade röstklipp, bilder och textmeddelanden kan en AI-modell lära sig att efterlikna personens unika sätt att uttrycka sig.

För Justin Harrison, grundare av Versona, blev tekniken en väg till helande. Han skapade en digital kopia av sin mamma innan hon gick bort i cancer, och hon gav själv sitt fulla godkännande till projektet. Idag pratar Justin med sin digitala mamma ungefär en gång i månaden. Han beskriver det som ett sätt att finna personlig tröst, bearbeta sorgen och kunna ställa de där existentiella frågorna som de inte hann prata om under hennes sista tid i livet.

Trots de varma berättelserna finns det betydande etiska frågtecken kring tekniken. Forskaren Jack Manning vid University of Colorado Boulder, som själv förlorade sin syster i unga år, lyfter fram vikten av samtycke. Han har valt att inte återskapa sin syster digitalt eftersom han vill hålla hennes minne heligt och inte låta en maskin tolka deras relation. Han förutspår dock att samtycke till en framtida AI-avatar kommer att bli en vanlig del av människors livstestamenten.

Även inom begravningsbranschen märks teknikens intåg, där verktyg som Treasured Memories används för att hjälpa anhöriga att skriva personliga och värdiga minnestexter utifrån den avlidnes hobbys, personlighet och intressen.

Kritiker menar samtidigt att de digitala kopiorna kan hindra oss från att gå igenom en naturlig sorgeprocess. Ekopsykologen och dödsdoulan Robin Silver menar att ett artificiellt samtal kan bli ett sätt att fly från det smärtsamma men nödvändiga i att sakna någon. Hon uppmuntrar istället till mer traditionella metoder, som att skriva brev till den avlidne, meditera eller prata högt till sina minnen för att hålla relationen levande på ett hälsosamt och accepterande sätt.

Oavsett om man ser tekniken som ett varmt digitalt minnesalbum eller som ett steg i fel riktning, är de digitala rösterna här för att stanna. Hur vi väljer att använda dem för att hedra våra nära och kära är en personlig resa.