Nu satsas 100 miljarder på förarlösa taxibilar

Det som för några år sedan såg ut som en teknikdemo på en avspärrad testbana har blivit vardag i allt fler storstäder: en bil rullar fram till trottoarkanten, dörren låses upp – och förarsätet är tomt.

Nu växlar utvecklingen upp rejält. Motsvarande omkring 100 miljarder kronor ska investeras i att bygga upp världens största plattform för autonom mobilitet. Målet är 120 000 förarlösa bilar de kommande åren och robottaxitjänster i minst femton städer.

Från pilotprojekt till kollektivtrafik

Skiftet handlar inte längre om huruvida tekniken fungerar, utan om hur snabbt den kan skalas upp. Sensorer, kartdata och beslutsmodeller har mognat i en takt som få bedömare räknade med för fem år sedan. Det som återstår är logistik: laddning, städning, service och en app som får bilen att dyka upp när du behöver den.

Flera aktörer tävlar om samma gator, och konkurrensen driver priserna nedåt. För resenären kan det innebära något ovanligt i transportbranschen: en tjänst som blir både billigare och bättre samtidigt.

Vinsterna finns på gatunivå

De stora siffrorna är lätta att fascineras av, men det är i kvarteren skillnaden märks. Nio av tio trafikolyckor har mänskliga misstag som orsak. En bil som aldrig blir trött, stressad eller distraherad av mobilen tar bort en stor del av den risken.

Dessutom är fordonen nästan uteslutande eldrivna. Tystare gator, renare luft och färre parkerade bilar som står stilla 95 procent av dygnet – det är stadsplanering förklädd till teknikinvestering.

Vad betyder det för Sverige?

Svenska städer ligger några år efter, framför allt av regulatoriska skäl. Men underleverantörerna finns här: säkerhetssystem, batterier och sensorteknik utvecklas i Göteborg, Linköping och Lund. När volymerna nu mångdubblas globalt är det svensk industri som levererar en del av innehållet i bilarna.

För den som bor utanför tätort kan tekniken på sikt bli mest betydelsefull. Ett självkörande fordon som hämtar upp på landsbygden när sista bussen slutat gå löser ett problem som ingen tidsplan för kollektivtrafik hittills har klarat av.

Ett race där resenären vinner

Konkurrensen om att bli störst på förarlösa bilar är hård, och alla utlovade tidsplaner kommer sannolikt inte att hålla. Men riktningen är tydlig, och det ovanliga med just den här kapplöpningen är att slutresultatet ser ut att gynna dem som sitter i baksätet: säkrare resor, lägre pris och städer med mer plats för människor än för plåt.