Citroën SM – bilen där Frankrike mötte Maserati

Det finns bilar som följer sin tid, och så finns det Citroën SM. När den rullade ut på Genèvesalongen 1970 såg den ut som ett rymdskepp som råkat ta fel avfart: nästan fem meter lång, smal bak, bred fram och med sex strålkastare bakom ett glas i fronten.

Bakgrunden var lika osannolik som bilen. Citroën hade köpt italienska Maserati 1968 och ville ha en motor värdig sin tekniska flaggskeppsambition. Maseratis konstruktör Giulio Alfieri fick några månader på sig och levererade en kompakt V6 med fyra överliggande kamaxlar – en motor byggd för racing, tämjd för landsväg.

Fransk hydraulik, italiensk puls

Det som gör SM till mer än en vacker kaross är tekniken. Den hydropneumatiska fjädringen läser vägen och håller bilen i samma nivå oavsett last, och det hydrauliska DIRAVI-styrsystemet återför ratten till mittläget av sig självt och blir tyngre ju fortare du kör. Bromsarna svarar på tryck snarare än pedalväg.

För den som kör en SM första gången är känslan nästan overklig. Bilen glider fram där andra bilar från samma årtionde skakar, och styrningen kräver bara fingertoppar. Det var 1970-talets version av ett aktivt chassi – trettio år innan datorerna tog över uppgiften.

Från styvmoderligt behandlad till hyllad

SM fick ett hårt öde. Oljekrisen 1973 slog undan benen för törstiga grand tourers, Citroën hamnade i kris och Peugeot lade ned modellen. I decennier var SM känd som en bil man inte skulle våga äga.

Den bilden har vänt. I dag finns specialister i Frankrike, Nederländerna och Sverige som kan hydrauliken utan och innan, reservdelar tillverkas på nytt och kunskapen delas i entusiastklubbar. En välskött SM är i praktiken en pålitlig långfärdsbil – det som förr var mystik har blivit dokumenterat hantverk.

Ett samlarobjekt som fortfarande går att nå

Priserna stiger, men SM är fortfarande billigare än många samtida italienska GT-bilar med liknande motorkultur. Bra exemplar i Europa ligger ofta mellan 350 000 och 700 000 kronor, medan projekt kan gå betydligt lägre – med den självklara varningen att hydraulik och motor kostar mer att renovera än bilen ibland är värd.

Det roligaste med SM:s comeback är ändå inte kurvorna på prislistorna. Det är att en bil som byggdes av ren idérikedom, utan att någon frågade om marknaden ville ha den, fortfarande får folk att stanna upp på gatan. Franska drömmar och italiensk musik i samma kaross – ett samarbete som bara kunde bli en sak: helt unikt.