19 september startar SHL – vi tar tempen på alla klubbar

Isen är spolad, målburarna på plats och biljettsläppen igång. Den 19 september drar SHL igång en ny säsong, och för hundratusentals svenskar betyder det att hösten officiellt börjar. Vi tar tempen på ligan – klubb för klubb – och vågar oss på en rangordning inför premiären.

Publiksiffrorna ligger kvar på en nivå som få europeiska ligor är i närheten av, arenorna har rustats och allt fler klubbar har byggt upp akademier som faktiskt levererar spelare till A-laget. Det senare är kanske den viktigaste hälsokontrollen av alla: när unga svenskar får is-tid i högsta serien blir hela ligan roligare att titta på.

Samtidigt har konkurrensen jämnats ut. Skillnaden mellan lag fyra och lag elva brukar numera handla om en handfull poäng, vilket gör att slutspelsstriden lever in i mars.

Vi väger fyra saker: målvaktsspel, bredden på backsidan, kreativitet i forwardsleden och stabiliteten kring tränarbänken. Det sista underskattas ofta – klubbar med lugn i ledningen tenderar att klara skadeperioder och svackor betydligt bättre.

1. Växjö Lakers. Den mest välskötta organisationen i ligan. Växjö förlorar spelare varje sommar men verkar aldrig tappa strukturen. Ett defensivt system som är plågsamt att möta, kombinerat med målvaktsspel i toppklass, gör dem till given favorit.

2. Skellefteå AIK. Har byggt en identitet kring högt tempo och egna produkter. Så länge den unga kärnan håller ihop finns marginalerna kvar. Frågetecknet är om anfallsspelet räcker när det blir trångt på isen i slutspel.

3. Luleå HF. En klubb som konsekvent ligger i toppen utan de största resurserna. Bredden på backsidan är bland ligans bästa, och hemmaisen i Coop Norrbotten Arena är fortfarande en av de svåraste att gästa.

4. Frölunda HC. Göteborgsklubben har tyngden, ekonomin och vanan. Rutinen är både styrka och risk – lyckas man blanda in unga i toppkedjorna finns guldpotential.

5. Färjestad BK. Karlstad har vässat truppen och har ett publiktryck som få kan matcha. Blir målvaktsspelet stabilt är de ett topplag.

6. Rögle BK. Spelidén med snabba omställningar är fortsatt underhållande. Rögle vinner sällan grundserien men är alltid obekväma i ett slutspel.

7. Djurgårdens IF. Återkomsten till högsta serien har gett klubben ny energi. Stockholmspubliken är tillbaka i stora massor och det märks på hemmaresultaten.

8. Linköping HC. Har hittat tillbaka till en tydlig struktur. Ett lag som vinner jämna matcher – vilket i den här ligan räcker långt.

9. Brynäs IF. Gävleklubben har satsat och har supportrar som förtjänar framgång. Kemin i de nya kedjorna avgör om det blir topp sex eller play-in.

10. Malmö Redhawks. Solid grund, hårt jobbande lag. Om powerplay lyfter kan de överraska rejält.

11. Timrå IK. Ligans mest sympatiska överpresterare. Med en liten budget och stort hjärta har Timrå gång på gång bevisat att struktur slår plånbok.

12. HV71. Jönköping bygger om med unga spelare. Kan bli tungt i perioder, men riktningen är rätt och akademin levererar.

13. Leksands IF. Dalarnas stolthet har ligans kanske finaste publikkultur. Målet är att hålla sig ovanför strecket – och det brukar de lösa när det gäller som mest.

14. Örebro Hockey. Får jobba hårdast för poängen, men har en historia av att hitta lösningar när alla räknat ut dem.

• Ungdomsvågen. Fler juniorer än på länge väntas få förtroende direkt från premiären.
• Målvaktsduellerna. Ligan har just nu ett ovanligt starkt gäng burväktare, vilket brukar ge fler jämna och nervkittlande matcher.
• Arenaupplevelsen. Flera klubbar har investerat i bättre ljud, ljus och publikytor – hockeykvällen har blivit en helkväll.

Växjö är favorit, Skellefteå och Luleå ligger närmast, och Frölunda har högst tak om rutinen tänder till. Men det verkligt roliga med SHL är att den här typen av listor brukar åldras snabbt. Någonstans i mittfältet finns ett lag som gör en säsong ingen räknade med – och det är därför vi ser fram emot den 19 september.