Nu ska det undersökas varför svenska kräftorna blivit mindre

Kräftburarna i de stora svenska sjöarna är fulla. Problemet är vad som ligger i dem: kräfta efter kräfta under tio centimeter. De är för små för att få tas upp, och de flesta vill inte ha dem på kräftskivan. Nu inleds ett av Europas största märkningsprojekt på signalkräfta för att ta reda på varför de stora kräftorna blivit så få.

Under sommaren har forskare tillsammans med yrkesfiskare runt Hjälmaren märkt och släppt tillbaka över 2 500 signalkräftor. Under två till tre års tid ska de återkommande fiskas upp, mätas och vägas. På så sätt går det att följa exakt hur snabbt en enskild kräfta växer, hur länge den lever, hur långt den vandrar – och hur fisket påverkar storleksfördelningen i beståndet.

Studier visar att andelen småkräftor började öka omkring 2015, medan antalet riktigt stora kräftor låg kvar på ungefär samma nivå. Resultatet blev att de stora utgör en allt mindre del av beståndet.

Forskarna arbetar utifrån två huvudhypoteser. Den ena är att konkurrensen om födan blivit så stor att kräftorna helt enkelt växer sämre. Den andra är att fisket självt formar beståndet: när de största kräftorna plockas upp år efter år blir de kvarvarande i genomsnitt mindre.

Den första återfångsten sker redan i september. Det blir det första riktiga testet av hur snabbt kräftorna växer och hur många som klarar sig.

Projektet omfattar även samarbeten med amerikanska universitet, som analyserar bland annat fettsyror i kräftor från Hjälmaren och Vättern. Kombinationen av långsiktig miljöövervakning, märkningsförsök och avancerade molekylära analyser ska ge en tydligare bild av vad kräftorna äter och om näringen räcker till.

Ett problem som varit svårt att sätta fingret på får nu riktiga mätdata bakom sig. Med kunskap om tillväxt, överlevnad och föda blir det möjligt att förvalta kräftfisket klokare – och på sikt se fler stora kräftor i burarna igen.