Lapplands guldjakt växer – mer guld hittat i Gubbträsk

Guldjakten i södra Lappland går vidare. Lappland guldprospektering har fått undersökningstillstånd för området Gubbträsk nr 102 i Storuman, Västerbotten – precis intill bolagets befintliga tillstånd och cirka 27 kilometer norr om huvudprojektet Stortjärnhobben, där kalkylen pekar på 4,6 ton guld.

Det nya tillståndet är i sig ett glädjande exempel på svensk uppfinnaranda: av de 86 historiska borrhålen i området ligger 84 inom den nya ytan. Cirka 4 000 meter borrkärnor har aldrig varit med i någon resursberäkning – och kärnorna finns kvar hos SGU tillsammans med analysintygen.

– Den gamla borrningen vid Gubbträsk ligger inom det undersökningstillstånd vi nu får, och en stor del av den utvärderades aldrig. Vår geolog går igenom materialet i Malå och tar fram en plan för fortsatta undersökningar. Målet är att kunna rapportera en mineralresurs enligt PERC, säger vd Fredrik Johansson.

Området borrades av ett annat bolag mellan 2004 och 2008, närmare 9 000 meter kärnborrning. Det bolaget avvecklades sedan länge, men borrkärnorna finns kvar.

Att borra samma metrar i dag skulle kosta närmare 2 000 kronor per meter – sammanlagt runt 18 miljoner kronor. Lappland guldprospektering har inte betalat något för det underlaget. Tillståndsavgifterna för de tre första åren ligger under 80 000 kronor för hela ytan.

– Den borrningen har väntat i 18 år på att någon gör jobbet klart. Vi är mycket glada över att det blev vi. Nu gör vi det, säger styrelseordförande Tomas Björklund.

Den högsta rapporterade halten i Gubbträsk är sex meter med 11,15 gram guld per ton – ett riktigt starkt resultat. Men när blir guld i berget verkligen lönsamt att bryta? Några tumregler:

• Under 1 gram per ton: I de flesta fall olönsamt. Undantag finns vid enorma tonnage, låg energikostnad och mycket hög utvinningsgrad.
• 1–3 gram per ton: Den vanliga nivån i världens stora dagbrott, till exempel Kittilä i Finland. Lönsamheten beror på volym, infrastruktur och guldpris.
• 3–6 gram per ton: Mycket intressant. Många underjordsgruvor arbetar med god lönsamhet i det spannet.
• Över 10 gram per ton: Höggradigt material som kan bära betydligt högre kostnader – ofta guldgruvans "sötsaker".

Med dagens guldpris är ett gram guld värt en dryg tusenlapp. Det betyder att ett ton malm med 3 gram kan innehålla metall för cirka 3 000–3 500 kronor, medan 11 gram per ton ger drygt 11 000 kronor per ton i malmvärde. Mot det ställs kostnaderna: brytning, transport, malning och utvinning landar ofta på 400–900 kronor per ton beroende på gruvtyp.

Nyckeln ligger alltså i kombinationen av halt, tonnage och kostnader. Därför är de historiska borrkärnorna så värdefulla – de svarar på frågan "var ligger halterna?" utan att bolaget behöver lägga miljonbelopp på ny borrning.

Bolagets geolog går nu igenom det historiska materialet i Malå. Målet är en mineralresurs enligt PERC-standarden – den europeiska normen för hur malm- och mineralresurser ska redovisas – som sedan kan ligga till grund för fortsatt utredning om framtida brytning längs den så kallade Guldlinjen.

För svensk gruvnäring är det en historia om tålamod som lönar sig: kunskap som legat i arkiv i arton år kan nu bli en del av Guldlinjens framtid.