Forskaren som kallar DNA ett språk – och debatten som driver vetenskapen framåt

Hur livet en gång uppstod är fortfarande en av vetenskapens största olösta frågor. Just därför är den också en av de mest levande – och en färsk debatt visar hur mycket ny kunskap som växt fram de senaste åren.

Utgångspunkten är ett påstående från Orson Wedgwood, en nyzeeländsk forskare med doktorsexamen i medicinsk organisk kemi som arbetar med läkemedelsutveckling. Han menar att informationen i vårt DNA påminner så mycket om ett språk att det i sig talar för att livet har ett medvetet ursprung. Hans argument har mötts av tydlig kritik från forskarvärlden – men samtalet som följt sätter fingret på precis de frågor som origin of life-forskningen just nu jobbar hårdast med.

Wedgwood beskriver arvsmassan som en uppsättning abstrakta instruktioner: DNA bär informationen som bygger proteiner, medan proteiner i sin tur behövs för att kopiera och tolka DNA. Den ömsesidiga beroendeställningen – ingen av delarna fungerar utan den andra – är kärnan i hans invändning. Han pekar också på cellmembranet: en halv barriär runt en cell fyller ingen funktion, menar han, medan en hel kräver ett redan avancerat maskineri.

Till det lägger han ett statistiskt argument om hur osannolikt det är att aminosyror spontant ordnar sig till ett fungerande protein, och ett tidsargument: livet tycks ha dykt upp förhållandevis snabbt efter att jorden blev beboelig för runt fyra miljarder år sedan.

Kritiken handlar mindre om frågorna och mer om steget till svaret. Invändningarna bygger på tolkningar av hur komplext DNA är, inte på experiment som visar att en naturlig väg är omöjlig. Att vetenskapen ännu inte har hela kedjan klar är inte i sig ett bevis för att kemin inte klarar den.

Wedgwood beskriver också kopplingen mellan DNA och proteiner som en sorts "fryst olyckshändelse" – ett system så grundläggande att knappt en enda del går att byta ut. Evolutionsforskare läser samma stabilitet tvärtom: ett system som fungerar och är livsavgörande är precis vad det naturliga urvalet håller kvar.

Den mest lovande modellen kallas RNA-världen. Idén är att livet inte startade med dagens komplicerade DNA- och proteinsystem, utan med enklare RNA-molekyler som både kunde lagra information och driva kemiska reaktioner – två jobb i samma molekyl, vilket löser mycket av hönan-och-ägget-problemet.

Och den forskningen levererar. I ett uppmärksammat arbete från Gerald Joyces laboratorium visades 2024 att ett RNA-enzym kan kopiera funktionellt RNA på ett sätt som i princip öppnar för evolution på molekylnivå. Det är inte livets uppkomst i ett provrör – men det är ett av stegen, experimentellt visat.

Parallellt har forskare visat hur fettliknande molekyler spontant kan bilda membranliknande blåsor, och hur tidig kemi kan ha koncentrerats i porer och sprickor i berggrunden vid heta källor på havsbotten.

En fråga som är öppen är en fråga där det fortfarande finns upptäckter kvar att göra. Att en forskare utmanar den rådande bilden – och att andra svarar med data i stället för tystnad – är inte ett tecken på svaghet i vetenskapen, utan på att den fungerar som den ska.

Och oavsett var man landar i tolkningen kvarstår själva grundfaktumet, som är minst lika svindlande: i varje cell i din kropp ligger ett par meter hoprullad kod som kopieras, läses och översätts miljontals gånger om dagen, med en precision som ingen mänsklig teknik kommer i närheten av. Att vi håller på att lära oss hur det började är en av vår tids mest fascinerande resor.