Stora svenska framgångar i EM

Det finns kvällar som fastnar i minnet långt efter att arenan har tömts. Den här var en av dem. Inom loppet av en dryg kvart sprang två svenskar hem två EM-medaljer — och gjorde det på ett sätt som fick både publiken och ledarstaben att tappa rösten.

Först ut var Andreas Almgren på 10 000 meter. Han kontrollerade loppet, plockade konkurrent efter konkurrent och gick i mål till ett guld som aldrig var hotat i slutskedet. Det var inte bara en seger, det var ett besked: den här formen håller mot vem som helst.

Medan guldjublet fortfarande låg kvar i luften gjorde Samuel Pihlström entré på 1 500 meter. Med 180 meter kvar började den gula linnetröjan röra sig framåt i klungan, och på upploppet flög han fram till ett silver som få hade räknat med före mästerskapet.

– Det gav mycket energi när jag såg Almgren krossa alla andra. Det känns bara väldigt kul att få dela det här ögonblicket med honom, sa Pihlström efteråt.

Först fram i jublet? Andreas Almgren, som skrattande konstaterade att spurten bort till lagkamraten var det snabbaste han sprungit hela dagen.

Det som gör kvällen extra speciell är att de två medaljörerna delade rum under mästerskapet. De hade pratat om just den här dagen, om loppen som låg tätt efter varandra och om vad som skulle kunna hända om båda fick allt att stämma. Sedan hände det — samtidigt.

Förbundskapten Kajsa Bergqvist hade svårt att hålla känslorna i schack.

– Det har varit tårar. Det var kanske de bästa 15 minuterna jag har fått vara med om i det här jobbet, sa hon.

Hon beskrev Almgrens lopp som en uppvisning i självförtroende och tajming, och Pihlströms avslutning som en ren rysare. "En av de största friidrottskvällarna", var hennes sammanfattning — och det är inte en formulering en tidigare världsmästare använder lättvindigt.

Svensk friidrott har haft enskilda stjärnor i världsklass i flera år. Det nya är bredden på medeldistans och långdistans: två löpare, i två olika lopp, med två helt olika strategier, som båda levererar samma kväll. Det tyder på en miljö där träningsgrupper, ledarskap och tävlingsplanering fungerar tillsammans — inte bara på enskild talang.

För de unga löpare som satt hemma i soffan var kvällen dessutom en påminnelse om något viktigt: det går att ta sig hela vägen från svenska banor till en europeisk mästerskapsfinal. Bilder av två kompisar som firar tillsammans gör mer för intresset än någon rekryteringskampanj.

Med guldet och silvret i bagaget riktas blickarna mot fortsättningen på säsongen. Almgren har visat att han kan vinna på flera sätt — genom tempoväxlingar, genom att sitta med och genom ren styrka på slutet. Pihlström har visat att han har spurten som krävs i en tät mästerskapsfinal.

Men just den här kvällen handlade inte om nästa steg. Den handlade om två löpare, en kvart, och en blågul glädje som spred sig långt utanför arenan.