Siw Malmkvist får Cornelispriset: ”Precis när jag hade gett upp”

Det var vid femte ansökningsförsöket – den gång hon bestämt skulle bli den sista – som telefonen ringde. Siw Malmkvist, 89, är årets mottagare av Cornelispriset, och prissumman är hela en miljon kronor.

– Precis när jag hade gett upp, utbrister hon.

De som sett fjolårets dokumentär om Siw Malmkvist minns kanske scenen där den folkkära artisten noggrant fyller i ansökan till Cornelispriset, kulturstipendiet som delas ut av Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne. För femte gången. Och nästan lite motvilligt.

– Jag tänkte att det här är sista gången jag gör det. ”Nu skiter jag i det.” Och så sände jag i väg det, berättar hon och skrattar.

När juryns ordförande, advokaten Anton Strand, sedan ringde upp kunde hon knappt tro det.

– Jag trodde först att det var något lur, men sedan kände jag igen namnet på advokaten som ringde upp och berättade det, säger Siw Malmkvist.

Schlagerstjärnan och vispoeten kan verka som vitt skilda artistöden, men Siw Malmkvist och Cornelis Vreeswijk kände varandra väl. Båda låg på skivbolaget Metronome på 1960-talet, arbetade med samma producent, Anders Burman, och turnerade till och med tillsammans i folkparkerna i början av Cornelis karriär.

– Jag tyckte att han var ”go”. Han var gullig och rar. Men jag tyckte inte om att han drack. Det gjorde han på turnén, efter showerna, faktiskt, säger hon.

Cornelis Vreeswijk avled 1987, bara 50 år gammal och i princip utblottad. Priset till hans minne har sedan vuxit med åren i takt med att nya generationer upptäckt och börjat strömma hans visor – royaltyintäkterna är nämligen själva grunden för stipendiet. Siw Malmkvist grunnar på vad han skulle ha tyckt om det.

– Det är sorgligt. Han var ju utfattig när han dog. Vi var på Metronome tillsammans och de såg till att portionera ut pengarna och betala skatten. För mig var det toppen. Men han blev så arg och ville ha stålarna direkt. De gjorde honom till viljes och det var inte bra.

Efter dokumentären ”Filmen om Siw”, som först blev biosuccé förra hösten och sedan nådde en storpublik i SVT, är Siw Malmkvist hetare än på länge. I fjol var hon julvärd i SVT, i år fick hon hederspriset på Grammisgalan och dokumentären belönades med Guldbaggens publikpris. På nyårsafton fyller hon 90 år.

– Jag kan inte begripa det! För inne i mig så känner jag inte igen det. Ibland när jag tänker på att jag ska bli 90 så tänker jag att det inte låter klokt, säger hon och skrattar.

Den 11–12 september firas Cornelis med arrangemanget En helg för Cornelis på Cirkus i Stockholm, där förutom Siw Malmkvist bland andra Rebecka Törnqvist, Louise Hoffsten, Tommy Körberg, Lisa Nilsson och Cornelis barnbarn Olle Vreeswijk uppträder.

Född i Landskrona, genombrott 1959 som värdinna i Lennart Hylands tv-program ”Stora famnen” och vinnare av Melodifestivalen med ”Augustin”. Under 1960-talet följde hits som ”Tunna skivor”, ”Flickor bak i bilen” och ”Mamma är lik sin mamma” – parallellt blev hon storstjärna i Västtyskland, där hon 1964 toppade listan med ”Liebeskummer lohnt sich nicht”. Sammanlagt har hon placerat 42 låtar på Svensktoppen, spelat Pippi Långstrump på scen och valts in i Swedish Music Hall of Fame 2016.