Nya vänskapsband knyts mellan Sverige och Ukraina

Det började med en vänortsöverenskommelse hösten 2024. Nu har den blivit tio ungdomar som skrattar tillsammans i en bowlinghall i Skåne.

Tio unga från Zlatopil i östra Ukraina besöker under tio dagar Burlövs kommun. Programmet är späckat: kommunens fritidsgårdar Å-karpen och Magneten, bowling, karaoke, museibesök, shopping och konsthallen. Sedan rundas vistelsen av med några lugna dagar på kommunens lägergård Glimminge.

– Vi är väldigt glada över att få välkomna ungdomarna från Zlatopil till Burlöv. Vi hoppas att deras vistelse här ska ge både glädje, nya erfarenheter och en välbehövlig paus från den vardag som många av dem lever i, säger kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M).

Syftet är dubbelt. Dels att ge ungdomarna andrum från vardagen i ett krigsdrabbat land, dels att bygga vänskap över nationsgränserna och fördjupa samarbetet mellan de två kommunerna.

Och det märks att banden redan finns. Yulia Hordieieva, som studerar konst i Zlatopil, hade med sig en av sina egna teckningar som gåva till Burlövs kommun. En liten sak, och samtidigt precis det som vänortssamarbeten handlar om: någon tar med sig något hemifrån och lämnar över det till någon annan.

Utbytet är en del av ett långsiktigt arbete som pågått sedan september 2024. Burlövs kommun har tillsammans med lokala företag donerat en lastbil full med verktyg till vänorten. Kommunen har också bistått Zlatopil med stadsplanering, med särskilt fokus på hållbarhet, jämställdhet och barnrättsfrågor.

Zlatopil ligger i östra Ukraina, söder om Charkiv. Staden har knappt 30 000 invånare och avståndet till fronten är omkring tio till femton mil. Att tio ungdomar därifrån nu får spela bowling, sjunga karaoke och sova ut på en skånsk lägergård är inte en liten sak.

Det finns något hoppfullt i hur enkelt det egentligen är. Det krävs inga stora deklarationer för att göra skillnad – det räcker med en kommun som öppnar dörren, ett par fritidsgårdar, en bowlinghall och vuxna som ställer upp.

Tio dagar går fort. Men vänskaper som knyts när man är ung har en tendens att hålla. Och när ungdomarna reser hem till Zlatopil tar de med sig något mer än bilder i telefonen: vetskapen om att det finns människor i en liten skånsk kommun som tänker på dem.

Det är så vänskapsband mellan länder faktiskt byggs – en person i taget.