När teaterns ljudsystem dog i Sigtuna: Publiken skapade sommarens gladaste ljudeffekter

Solen höll på att gå ner över Mälaren och stämningen var på absolut topp under utomhuspremiären av den klassiska farsen "Kärlek och hyss i Sigtuna". Men precis när huvudkaraktären skulle göra sin dramatiska entré genom en gnisslande dörr, mitt under ett dundrande sceniskt åskväder, slocknade plötsligt hela ljudanläggningen. Ett tyst och oroligt sus drog genom de fullsatta bänkraderna.

Skådespelarna på scenen frös i sina positioner, osäkra på om de skulle tvingas avbryta föreställningen. Men då klev en äldre herre på tredje raden fram och lade båda händerna runt munnen. Med stor inlevelse imiterade han ett perfekt, stämningsfullt dörrgnissel: "Gni-i-i-i-sch!". Skådespelaren på scenen tog snabbt bollen, öppnade dörren och tackade med en djup, teatralisk bugning.

Inom några sekunder hade hela publiken på över trehundra personer engagerats som pjäsens nya, improvisationella ljudeffektsorkester. När manus krävde kraftigt regn började alla försiktigt trumma med fingrarna mot sina knän. När hästskjutsen äntligen anlände klappade halva publiken händerna mot sina lår i galopptakt, och de dramatiska vindbyarna gestaltades av ett gemensamt, mjukt vinande genom tänderna.

"Det var det mest fantastiska jag har varit med om under mina tjugofem år på scenen," säger skådespelerskan Sofia Lind efteråt. "Det fanns ingen barriär kvar mellan scen och salong. Vi spelade tillsammans med vår publik, och skratten ekade över hela viken." Efteråt ville applåderna aldrig ta slut, och teaterföreningen funderar nu på att göra den analoga publik-effekten till ett stående och mycket populärt inslag under resten av sommarsäsongen.