Minigrisen Doris – gårdens smartaste invånare

Den som bara sett grisar på bild förvånas ofta av hur snabbt de tänker. I försök har grisar lärt sig att styra en markör på en skärm med trynet, känna igen enskilda människor efter månader och hitta tillbaka till gömd mat med ett minne som håller i veckor.

Minigrisen har därför blivit ett uppskattat djur på gårdar och små hobbybruk. Den är nyfiken, social och lär sig sitt namn på ett par dagar. Många lär sig också att gå i koppel, sitta på kommando och backa på uppmaning, ofta snabbare än en hundvalp.

Samtidigt är minigrisen inget lättskött sällskapsdjur. Den behöver utrymme, sällskap av andra grisar, möjlighet att böka i jord och ett svalt gyttjebad på sommaren eftersom grisar inte kan svettas. Namnet till trots blir de flesta minigrisar mellan fyrtio och åttio kilo som vuxna. Djurhållningen är dessutom reglerad, med krav på registrering och regler kring foder.

De som ändå tagit steget beskriver ett djur med tydlig personlighet. En gris som blir uttråkad hittar snabbt på egna projekt, gärna att öppna en grind eller välta en hink, och den bästa aktiveringen är enkla pussel där maten göms i halm eller i en rullande boll.

Kanske är det just kombinationen som charmar. Ett stort, lugnt djur som ser sömnigt ut i solen men som lyssnar noga på varje steg i gruset och som kommer travande så fort det hörs att någon öppnar foderluckan.