Här finns snön kvar sedan förra året – så sparas vintern under en hög flis

Mitt i sommaren, när gräset är grönt och myggen värst, ligger den där: en gigantisk hög som ser ut som en sandkulle men är något helt annat. Skrapar man undan de översta decimetrarna flis kommer det fram vit, hård, kompakt snö – snö som föll förra vintern.

Det kallas snölagring, och det är anledningen till att svenska skidåkare kan åka längdskidor i oktober medan löven fortfarande faller.

1. Snön samlas ihop. I slutet av vintern, mars–april, skrapas snön från spår och pister ihop till en enda hög på en plats med bra dränering och gärna skugga. Ju större och mer kompakt högen är, desto mindre yta har den i förhållande till sin volym – och det är ytan som smälter.

2. Den packas. Pistmaskiner kör upp och ner tills snön blir hård som packad is. Kompakt snö innehåller mer vatten per kubikmeter och tar längre tid att smälta.

3. Täcket läggs på. Ovanpå kommer 20–40 centimeter träflis eller sågspån. Materialet gör två saker samtidigt: det reflekterar och isolerar mot värmen uppifrån, och det suger upp regnvatten så att det inte rinner rakt ner i snön. På vissa håll används istället vita geotextildukar.

4. Sommaren passerar. Ingen rör högen. Sommarregn och värmeböljor tar sitt, men den täckta kärnan överlever – ofta med 70–80 procent av volymen kvar.

5. Snön grävs fram. I oktober kör grävmaskiner bort fliset. Snön lastas på dumprar och körs ut i spåret, där pistmaskinen sprider och jämnar ut den till ett band på några meters bredd.

Tidig snö är inte bara en trevlighet. För landslag och elitåkare betyder ett skidspår i oktober att träningen kan börja på riktigt underlag i stället för på rullskidor – och det utan att flyga till glaciärer i Alperna eller till Nordnorge.

För orterna betyder det besökare under en period som annars är helt död: höstlov, träningsläger, tidiga tävlingar. Torsby var tidigt ute i Sverige, och i dag är snölagring standard på flera stora skidorter i Norden. Ruka och Levi i Finland har byggt hela sina säsongsstarter kring metoden.

Snölagring har också ett miljöargument. Att spara befintlig snö kräver ingen energi alls under sommaren, medan konstsnötillverkning drar el och kräver kyla som hösten inte alltid levererar. Studier från nordiska anläggningar pekar på att lagrad snö kan ha betydligt lägre energiåtgång per kubikmeter än nyproducerad konstsnö.

Och materialet återanvänds: fliset som legat på högen används ofta som täckmaterial igen nästa år, eller går vidare till flisvärmeverk.

Det finns något närmast poetiskt i att gå på en grusväg i augusti och veta att det ligger tiotusentals kubikmeter vinter bredvid, tyst och tåligt, under en hög med träflis.

Sedan kommer oktober. Fliset skrapas bort, snön kommer fram – och de första skidorna i säsongen glider fram genom ett landskap som fortfarande är brunt.

Vintern har helt enkelt fått förskott.