Han testamenterar 112 miljarder – "mamma sa åt mig att ge tillbaka"

Det finns förmögenheter som mäts i siffror, och så finns det förmögenheter som mäts i vad de gör med människor. Den nigerianske affärsmannen Aliko Dangote, 69 år, har bestämt sig för att låta båda gälla samtidigt.

I sitt testamente – som hans tre döttrar ombetts skriva under – lovar Afrikas rikaste person att skänka en tredjedel av sin förmögenhet, motsvarande närmare 112 miljarder kronor, till det som familjen helt enkelt kallar "mänskligheten".

Det ovanliga i historien är inte bara summan, utan att arvingarna själva ställt sig bakom den. Halima Dangote, en av döttrarna, berättar i en intervju med Bloomberg att beslutet följer islamiska arvsregler och att givandet är en självklar del av familjens sätt att driva företag.

"Att ge tillbaka är en oumbärlig del av det vi gör. Vår verksamhet är framgångsrik tack vare att vi ger tillbaka", säger hon.

Det är en formulering värd att stanna vid. Här beskrivs generositet inte som något man ägnar sig åt när allt annat är klart, utan som en av orsakerna till framgången.

Aliko Dangote grundade Aliko Dangote Foundation redan 1994 och har i över tio år burit epitetet Afrikas rikaste. Hans konglomerat Dangote Group verkar inom cement, oljeraffinering och gödningsmedel, och Dangote Cement finns i dag i tio afrikanska länder.

Men när han själv förklarar varför han ger bort pengar landar han inte i affärsstrategi. Han landar hemma.

"Min mamma inpräntade i mig etosen att ge tillbaka, vilket inspirerade mitt filantropiska engagemang för 30 år sedan", sa han till Time Magazine i fjol.

Till samma tidning sa han också att han vill bli ihågkommen "inte bara som Afrikas rikaste person, utan också som dess största filantrop".

Gåvan kan dessutom bli betydligt större än 112 miljarder. Planen är att koncernens stora oljeraffinaderi ska börsnoteras på Nigerian Exchange i september 2026 – och när marknaden sätter ett pris på verksamheten väntas värdet stiga kraftigt. Eftersom donationen är formulerad som en andel, inte ett belopp, växer också gåvan i takt med förmögenheten.

Kapital som stannar i en familj i generationer är regel snarare än undantag. Att en av världens största förmögenheter i stället skrivs om till skolor, sjukvård och möjligheter – med nästa generations uttryckliga godkännande – är ett litet men verkligt trendbrott.

Och det påminner om något som gäller långt utanför miljardklassen: den som ger tillbaka brukar sällan bli fattigare på det som faktiskt räknas.