Guldretrievern Sigges oväntade pappaliv i Simrishamn: Adopterade fem små ankungar

Det var en tidig augustimorgon i vackra Simrishamn när 68-åriga Birgitta Wallin hörde ett svagt pipande från sin trädgård. Under en stor hortensiabuske hittade hon fem nykläckta, herrelösa ankungar. Utan en mamma i sikte insåg Birgitta att de små liven behövde snabb hjälp. Vad hon inte hade räknat med var att räddningen fanns betydligt närmare än hon trott.

Familjens fyråriga guldretriever Sigge, känd i grannskapet för sitt extremt milda temperament, lunkade nyfiket fram för att undersöka de små gästerna. Istället för att nafsa eller skrämma dem lade han sig försiktigt ner på gräsmattan. Inom loppet av några minuter hade de fem duniga ungarna sökt skydd under Sigges stora, varma tassar.

'Jag trodde knappt mina ögon', berättar Birgitta med ett varmt skratt. 'Sigge låg helt stilla och verkade knappt våga andas för att inte störa dem. Sedan dess har han inte lämnat deras sida. Det är det absolut sötaste jag har sett under mina sextioåtta år.'

Under de senaste veckorna har Sigges liv förvandlats till ett heltidsjobb som småbarnspappa. Ankungarna, som nu har blivit lite större och starkare, följer efter sin gigantiska, guldgula pappa vart han än går i trädgården. När Sigge tar sin eftermiddagslur på altanen klättrar de små dunbollarna upp på hans rygg för att sova i den mjuka pälsen.

Lokala hundägare som passerar Birgittas trädgård stannar ofta till för att titta på den minst sagt ovanliga familjen, som har blivit en riktig snackis i Simrishamn. Sigge tar uppmärksamheten med upphöjt lugn. Hans instinkt att skydda och trösta visar återigen prov på det fantastiska bandet som kan uppstå mellan helt olika djurarter när kärleken får råda.