EU spikar planerna för sitt eget satellitinternet

Europa har länge varit beroende av andras satelliter för att koppla upp fartyg, ambulanshelikoptrar, glesbygd och myndigheter. Nu är planen för ett eget system spikad: EU-kommissionen och konsortiet Space RISE har enats om ett genomförandeavtal för satellitinternetet IRIS², och det gör projektet både större och snabbare.

Avtalet lägger till 66 satelliter till den ursprungliga planen. Huvudkonstellationen kommer därmed att bestå av totalt 348 satelliter: 330 i låg omloppsbana nära jorden och 18 i medelhög bana.

De nya satelliterna har ett uttalat syfte. De ska förstärka systemets kapacitet för försvar, säkerhet och räddningstjänster – alltså precis de funktioner som måste fungera när annat slutar fungera.

Satelliter i låg bana ligger några hundra mil närmare marken än de klassiska geostationära. Signalen behöver därför inte resa lika långt, och svarstiderna kryper ned mot vad man är van vid från fast bredband. Det är skillnaden mellan att kunna ringa ett videosamtal från en fjällstuga och att bara kunna skicka ett mejl.

Satelliterna i medelhög bana fyller en annan roll: de täcker stora ytor samtidigt och ger stabil kapacitet över hela kontinenten, även när de snabbare låg­banesatelliterna passerar förbi i hög fart.

Tanken bakom IRIS² är inte att konkurrera om varenda hushållsabonnemang. Målet är motståndskraft: ett uppkopplingsnät som Europa själv råder över och som fungerar vid kriser, kabelbrott, naturkatastrofer och störningsförsök.

I praktiken innebär det uppkoppling till:

- räddningstjänst och sjukvård i områden utan mobiltäckning - myndigheter och krisledning när marknäten slås ut - sjöfart, flyg och tåg över långa sträckor - glesbygd där fiber aldrig blir lönsam att gräva

De första satelliterna planeras att skjutas upp under 2029. Därefter tas tjänsterna i drift successivt, i takt med att fler satelliter kommer på plats – ett system av den här typen behöver en kritisk massa i omloppsbana innan täckningen blir sammanhängande.

Europeiska rymdorganisationen ESA ansvarar för teknisk utveckling, kvalificering och validering av satellitsystemet. Det är ESA som ska säkerställa att tekniken håller innan den sätts i skarp drift.

För de flesta blir IRIS² osynligt – ungefär som GPS. Man märker det inte förrän man är på en plats där ingenting annat fungerar, och telefonen ändå hittar en väg ut. Att Europa bygger den vägen själv gör att den finns kvar även den dagen någon annan skulle vilja stänga av den.