Det här behövs för att köra bilen på ved

Att köra bil på ved låter som ett kuriosakapitel ur andra världskriget. Men tekniken lever, den fungerar, och den bygger på något förvånansvärt enkelt: att låta trä brinna med för lite syre så att det blir gas i stället för aska.

Gengas – eller vedgas – gav Sverige rörlighet när bensinen tog slut på 1940-talet. I dag byggs den av entusiaster, av beredskapsintresserade och av dem som helt enkelt tycker att det är fantastiskt att en säck ved kan ersätta en tank drivmedel.

I en gengasgenerator förbränns torr ved med begränsad lufttillförsel. Vid hög temperatur bildas en brännbar gas som till största delen består av kolmonoxid, väte och metan. Gasen sugs ut av motorns egna insugsslag, renas, kyls – och tänds i cylindrarna precis som bensinånga.

Anläggningen består alltid av samma fem delar:

• Generatorn – den isolerade behållaren där veden förgasas.
• Cyklonen – slungar bort grovt stoft ur den heta gasen.
• Kylaren – sänker gastemperaturen och fäller ut tjära och vatten.
• Finfiltret – textil, spån eller specialfilter som tar det sista dammet.
• Blandaren – doserar gas och luft rätt före insuget.

Bäst passar en äldre bensinmotor med förgasare eller enkel insprutning: enkel tändning, tålig konstruktion, gott om plats. Dieselmotorer kan köras på gengas men behöver alltid en liten mängd diesel för att tända. En modern bil full av lambdareglering och katalysator är i praktiken fel utgångspunkt.

Räkna med att effekten sjunker med 30–40 procent jämfört med bensin. Bilen blir en lugn resenär, inte en racer.

Fel ved förstör allt. Kraven är strikta:

• Torrhet under 20 procent fukthalt, helst 12–15.
• Jämna kubbar, ungefär 3–5 centimeter.
• Lövträ som björk eller bok före barrved, som ger mer tjära.
• Inget behandlat, målat eller limmat virke.

En normal förbrukning ligger kring 2–3 kilo ved per mil. Ett stort förråd i bagaget räcker sällan mer än tio till femton mil.

Priserna gäller ett hemmabygge där du gör arbetet själv.

Driftsidan är den roliga delen. En kubikmeter torr ved kostar runt 1 200–1 800 kronor och räcker i storleksordningen 50–70 mil. Det landar på några kronor milen mot en tjugolapp eller mer för bensin. Hugger du egen ved blir kalkylen ännu vänligare – men räkna in tiden: en gengasbil kräver tio till femton minuters uppstart, tömning av aska och regelbunden filterrengöring.

Gengas är fullt lagligt, men bilen slutar vara originalutförande – och då gäller följande:

• Anmäl ändringen. En större ändring av drivmedelssystem ska registreringsbesiktigas hos ett besiktningsföretag, som prövar bilen mot gällande krav.
• Trafiksäkerhet först. Fästen, tyngdfördelning, avgassystem och värmeskydd granskas. Utrustning som skjuter ut bakom bilen har regler för märkning.
• Avgaskrav. Äldre bilar med lägre avgaskrav är enklare att godkänna än sena årsmodeller med ursprunglig katalysator.
• Försäkringen. Meddela bolaget före första körningen; en oanmäld ombyggnad kan påverka ersättningen.
• Brand och gas. Kolmonoxid kräver CO-larm i kupén, tätt system och att du aldrig eldar igång inomhus eller i garage.
• Skatt. Ved som bränsle beskattas inte som drivmedel, men fordonsskatten följer bilens registrerade uppgifter.
• Veteranfordon. Är bilen 30 år eller äldre finns lättnader, men gengasombyggnaden ska ändå redovisas.

Kontakta besiktningsföretaget innan du börjar bygga. Det är betydligt billigare att rita om på papper än att såga isär en färdig anläggning.

Det som gör gengas fascinerande är inte att den skulle ersätta laddstolpen. Det är påminnelsen om hur mycket energi som finns i en enkel vedtrave – och att kunskapen att ta ut den fortfarande går att lära sig, i ett garage, en helg i taget.