Äntligen börjar Mjällby vinna

Det finns matcher som avgörs av taktik, och så finns det matcher som avgörs av något svårare att sätta ord på. Lördagen på Strandvallen i Hällevik var av det senare slaget.

Förra årets allsvenska guldlag Mjällby har haft en tung vår och försommar. Segrarna har uteblivit, självförtroendet har svajat, och när Sirius – seriens dittills obesegrade ledare – gick till pausvila med 3–0 såg eftermiddagen ut att bli ännu en påminnelse om hur snabbt en mästartitel kan kännas avlägsen.

Otso Liimatta hade gjort två mål, Isak Bjerkebo ett. Hemmatränaren Karl Marius Aksum sammanfattade läget i pausintervjun med tre ord som varje supporter kände igen: ingenting som fungerar.

Det som hände sedan hör till det som gör fotbollen värd att älska.

Mjällby kom ut som ett annat lag. På tio minuter reducerades 0–3 till 2–3 och Strandvallen förvandlades från uppgiven till elektrisk. Jacob Bergström klev fram och blev tvåmålsskytt när han satte 3–3 med drygt en kvart kvar.

Med fem minuter kvar kom ögonblicket: Olle Lindberg tryckte in 4–3 och gav Mjällby den första allsvenska segern sedan i maj.

Den bryter en spiral. Ett lag som inte vunnit på månader behöver inte bara poäng – det behöver bevis på att de fortfarande kan. Att bevisen kom mot seriens bästa lag, från 0–3, gör dem extra tunga att bära med sig.

Den visar mentalitet. Att vända ett trippelt underläge kräver att elva spelare samtidigt vägrar acceptera det uppenbara. Det går inte att beordra fram i en paus – det byggs över tid.

Den är inte en engångsföreteelse. Senast lagen möttes, i Uppsala, hämtade Mjällby också upp 0–3 och tog med sig en poäng hem efter 4–4. Två matcher, två gånger samma osannolika kurva. Det börjar likna en identitet.

För serieledaren blev det säsongens första förlust – ett kvitto på att även en suverän säsong har sina sprickor. Lagkapten Henrik Castegren var självkritisk direkt efteråt och bad supportrarna om ursäkt. Ett lag som reagerar så på sin första förlust har goda skäl att tro att det blir länge till nästa.

Mjällby åker inte upp i toppen på en eftermiddag. Men den här typen av match brukar synas i tabellen först några veckor senare – när ett lag har slutat undra om de kan och börjat utgå från att de kan.

Ibland räcker det med 45 minuter för att påminna sig om det.