Winston Churchill – människan bakom legenden

Cigarren, hatten och V-tecknet har gjort Winston Churchill till en av historiens mest igenkännliga gestalter. Men bakom symbolen fanns en människa som var betydligt mer motsägelsefull: envis och känslig, lysande med orden och ibland outhärdlig för dem som arbetade nära honom.

I vår syskontidning Avtrycket tecknas ett utförligt porträtt av mannen som hjälpte Storbritannien att hålla fast vid motståndet mot Hitler. Här är en kortare introduktion till ett liv där stora insatser, allvarliga misstag och ovanliga vardagsvanor hör ihop.

Churchill föddes 1874 på Blenheim Palace. Som ung officer och krigskorrespondent sökte han äventyr och uppmärksamhet. Flykten ur fångenskap under boerkriget 1899 gjorde honom berömd, och året därpå valdes han in i det brittiska underhuset.

Politiken blev ändå ingen obruten framgångssaga. Som marinminister drev han på för operationen mot Dardanellerna 1915. Misslyckandet och de blodiga striderna vid Gallipoli fick svåra konsekvenser. Ansvaret var delat, men Churchill blev nederlagets mest synliga ansikte och förlorade sin post. Senare tjänstgjorde han själv på västfronten.

Under 1930-talet stod han länge utanför regeringen. Hans varningar för Hitlers upprustning fick med tiden större betydelse, men andra ställningstaganden hade skadat hans anseende. När han blev premiärminister den 10 maj 1940 var han därför inte någon självklart omtyckt räddare.

Churchill lovade inte en enkel väg ur krisen. Hans berömda ord om ”blod, möda, tårar och svett” gjorde tvärtom tydligt att kampen skulle kräva stora uppoffringar.

När de brittiska trupperna pressades tillbaka till Dunkerque diskuterade krigskabinettet möjligheten att undersöka fredsvillkor. Churchill motsatte sig en väg som kunde göra Storbritannien beroende av Hitler. Regeringen samlades till slut bakom fortsatt kamp.

Hans ledarskap var avgörande, men det var inte ett ensamarbete. Samlingsregeringen, militärerna och människorna som uthärdade bombningarna bar också motståndet. Churchills särskilda förmåga var att ge deras rädsla och beslutsamhet ett gemensamt språk.

Den privata Churchill passar dåligt in i bilden av en stram ledare bakom ett skrivbord. Han började ofta dagen i sängen, omgiven av dokument och sekreterare. Han dikterade både texter och resonemang, arbetade om meningar och förberedde talens pauser noggrant.

Efter lunch sov han gärna ordentligt. Sedan kunde arbetet fortsätta långt efter midnatt. Rytmen hjälpte honom att orka, men ställde hårda krav på personalen.

Hustrun Clementine såg vad hans otålighet gjorde med omgivningen. I juni 1940 varnade hon honom i ett brev för hans uppträdande mot medarbetarna och påminde om behovet av vänlighet och lugn. Den mäktige premiärministern behövde också någon som sade emot.

Samtidigt kunde han beröras till tårar. Måleriet, som han började med 1915, gav ett andrum från politiken. Hemma på Chartwell byggde han murar och arbetade med trädgården. Det fanns en människa bakom monumentet, med behov av både skapande och återhämtning.

Kontakten med USA:s president Franklin D. Roosevelt blev central för krigsalliansen. Churchill arbetade enträget för amerikansk hjälp, men USA:s inträde i kriget kan inte förklaras av deras vänskap ensam. Pearl Harbor och Tysklands krigsförklaring mot USA blev avgörande händelser.

Efter segern i Europa 1945 förlorade Churchill valet. Britterna kunde vara tacksamma för krigsledaren och ändå vilja ge Labour ansvar för bostäder, arbete och efterkrigstidens trygghet. Han accepterade resultatet: demokratin tillhörde inte sin mest berömde försvarare.

Churchill återkom som premiärminister 1951 och fick Nobelpriset i litteratur 1953. Men hans eftermäle måste också rymma imperialismen, de nedlåtande föreställningarna om andra folk och det omdiskuterade ansvaret för regeringens agerande under svälten i Bengalen 1943.

Det gör berättelsen mer krävande, men också mer mänsklig. Mod behöver inte betyda ofelbarhet. Churchills liv visar både kraften i att vägra ge upp och betydelsen av att granska dem vi beundrar.

Läs mer: Hos Avtrycket finns det längre porträttet, med fler detaljer om familjen, krigsledningen, relationen till Roosevelt och vänskapen med champagnehuset Pol Roger:Winston Churchill – en märklig man som gjorde stordåd.