Världens vackraste kvinna!

Det börjar oftast på samma sätt. Någon lägger upp en bild, någon annan skriver en kommentar, och plötsligt rullar det. Den här gången handlade det om en 24-årig skådespelare från New York – och superlativen tog snabbt slut.

"Världens vackraste kvinna", skrev tittarna. "Det är som om alla vackra tjejer från 90-talets romantiska komedier hade fått en dotter tillsammans", skrev en annan. En tredje konstaterade kort: "Hon ser ut att ha klivit rakt ur en renässansmålning."

Ella Rubin heter hon – och just nu är hon svår att undvika.

Genombrottet kom med huvudrollen i dramaserien "Sterling Point", som snabbt klättrade till toppen av streamingtoppen. Hon spelar 17-åriga Annie Jacobson, som ärver sin gåtfulle morfars ö i Kanada. Där väntar nya vänner, spirande förälskelser – och familjehemligheter som ingen har velat prata om.

Det är en varm, sommarljus berättelse om att växa upp, och den har fått tittare att fastna på ett sätt som få serier gör längre. Vid hennes sida syns bland andra Keen Ruffalo som lillebrodern Connor och Jay Duplass som pappan Steven.

Om arbetet med regissören har Ella berättat att hon kände sig ovanligt trygg: regissören prioriterade skådespelarnas behov och kunde ofta läsa av vad som krävdes innan Ella själv hann sätta ord på det.

Sådana jämförelser kan vara en tung ryggsäck. Men de säger också något om varför just hon fastnat hos publiken: ett ansikte som känns bekant utan att vara en kopia, i en tid då många skärmar ser likadana ut.

Det här är nämligen ingen debutant. Ella Rubin har synts i "The Girl From Plainville" tillsammans med Elle Fanning, i "The Chair", i den nya versionen av "Gossip Girl", i "Anora" och i "Fear Street: Prom Queen". Hon spelade också Anne Hathaways dotter i "The Idea of You".

Redan 2019 gjorde hon Broadwaydebut, mot Marisa Tomei i Tennessee Williams "Rosentatueringen". Näst på tur står en filmatisering av Liz Moores roman "The God of the Woods", där hon spelar mot Maya Hawke och Kerry Condon – en roll hon själv beskriver som komplicerad, stundtals osympatisk och just därför intressant.

Drömmen var från början en annan: hon skulle bli konstnär. Det var en agent på en uppvisning i hennes teatergrupp efter skoltid som ändrade riktningen.

Konsten finns dock kvar i arbetssättet. Hon skriver dagbok i karaktär, bygger spellistor och går på museum för att hitta en gnista. Fotograferna Nan Goldin och Guy Bourdin nämner hon som favoriter.

Det är kanske där den mest intressanta delen av berättelsen ligger. Titeln "världens vackraste kvinna" är en rubrik som kommer och går – varje generation får sin. Det som blir kvar är arbetet: rollerna, valen, viljan att spela människor som inte är enkla att tycka om.

Och där verkar Ella Rubin ha bråttom åt rätt håll.