Paraplyet som överlevde fyra decennier förde Anders och Birgitta samman igen

Regnet piskade mot fönstren på älvsnabbenbåten den där ruggiga eftermiddagen i oktober 1986. Anders Bergström, då en blyg 22-åring, erbjöd halva sitt stora blommiga paraply till den frysande Birgitta Lindqvist. Under den korta färden över Göta älv tändes en gnista som brann starkt under ett magiskt år, innan livet, studier utomlands och missförstånd drog dem åt olika håll. Paraplyet blev kvar i Anders källare, glömt men aldrig slängt.

Fyrtio år senare, under en storröjning i radhuset i Partille i våras, dök det blommiga paraplyet upp igen. När Anders torkade av det slitna trähandtaget märkte han att knoppen gick att skruva loss – ett dolt litet fack han aldrig lagt märke till tidigare. Där i låg en liten, handskriven lapp med Birgittas flickadress och en torkad förgätmigej. Det var som om tiden stannade.

Anders bestämde sig för att söka efter henne på internet med darrande fingrar. Till sin stora förvåning visade det sig att Birgitta bodde bara två kilometer bort, i en lägenhet vid Eriksberg, precis nära kajen där de en gång skildes åt. Efter ett försiktigt telefonsamtal och ett djupt andetag stämde de träff vid samma färjeläge där allt började.

Mötet blev precis så känslosamt som de båda hoppats på. Birgitta kände genast igen Anders varma blick, och det blommiga paraplyet som han bar under armen fick henne att brista ut i ett befriande skratt. Sedan den dagen i maj har de varit oskiljaktiga och planerar nu en gemensam resa till Italien.