Missa inte Europas märkligaste lilla land

Det ser ut som Italien, man talar italienska och betalar med euro. Ändå är San Marino ett eget land som har lyckats hålla fast vid sin självständighet i århundrade efter århundrade. Och här finns betydligt mer än souvenirbutiker och utsikt över Adriatiska havet.

Med sina omkring 61 kvadratkilometer är San Marino inte Europas allra minsta land – Vatikanstaten och Monaco är mindre – men det är fortfarande ett land som en hyggligt tränad person kan korsa till fots före lunch.

Det märkliga är egentligen inte storleken. Det märkliga är att landet fortfarande finns.

San Marino räknar sin historia tillbaka till år 301, då den kristne stenhuggaren Marinus enligt traditionen slog sig ner på Monte Titano efter att ha flytt religiös förföljelse i Romarriket. Där växte så småningom den lilla staten fram, och den ligger kvar än i dag som en självständig ö mitt i Italien.

Landet beskrivs ofta som en av världens äldsta republiker och den sista överlevande italienska stadsstaten. Den dokumenterade kontinuiteten som självständig republik sträcker sig åtminstone tillbaka till medeltiden – imponerande för ett land som under århundradena haft betydligt större och hungrigare grannar.

Napoleon lät republiken vara och erbjöd till och med mer territorium. Under Italiens enande gav San Marino skydd åt bland andra Giuseppe Garibaldi, och när Italien väl blev ett enat land bekräftades självständigheten genom ett vänskapsavtal 1862.

Stadskärnan är närmast en medeltida labyrint, och utsikten är desto mer storslagen: vid klart väder sträcker sig blicken över Emilia-Romagna hela vägen ut till Adriatiska havet. Den historiska stadskärnan och Monte Titano finns sedan 2008 på UNESCO:s världsarvslista.

Det finns också en särskild charm i att ett land med färre invånare än många svenska kommuner håller sig med parlament, egna pass, flagga, frimärken, mynt och högtidlig vaktavlösning.

Maten avslöjar snabbt var på kartan vi befinner oss. Köket ligger nära Emilia-Romagna med pasta, ost, vin ochpiada, San Marinos version av den romagnolska piadinan.

Till efterrätt finns Torta Tre Monti, en chokladtårta med hasselnötter uppkallad efter landets tre torn. Här produceras dessutom eget vin och egen ost. Och även om landet inte är medlem i EU används euro – de egna euromynten har blivit eftertraktade samlarobjekt.

De flesta kommer hit som dagsutflykt från Rimini. Det fungerar utmärkt: San Marino saknar både flygplats och järnvägsstation och nås enklast med bil eller buss från Italien.

Men det bästa rådet är att stanna en natt. När dagsresenärerna åkt tillbaka mot stranden töms gränderna, restaurangerna blir lugnare och den lilla republiken känns betydligt mindre som turistattraktion och betydligt mer som det den faktiskt är: ett väldigt gammalt land som fortfarande lyckas stå på egna ben.