Igelkotten Ivar förde Kerstin och Bertil samman under sommarregnet i Falkenberg

Det var en fuktig och varm julieftermiddag i Falkenberg när vädret plötsligt slog om. Kerstin Nilsson, 79, hade precis varit och handlat färska jordgubbar när de första tunga regndropparna föll. Hon skyndade sig in under en tät, skyddande lönn vid strandpromenaden.

Bara sekunder senare sökte även Bertil Andersson, 82, skydd under samma träd, flåsande efter en rask promenad. De båda pensionärerna, som båda bott ensamma under många år och sällan pratade med främlingar, nickade artigt mot varandra i tystnad under det smattrande lövverket.

Men tystnaden bröts snabbt när en liten, genomvåt igelkott plötsligt kröp fram från buskaget bredvid dem, skakande av köld. Kerstin reagerade instinktivt och tömde sin mjuka tygkasse, medan Bertil försiktigt lyfte upp den lilla krabaten med sin torra jacka som skydd. Tillsammans torkade de igelkotten, som snabbt fick namnet Ivar, och höll honom varm tills regnet drog förbi.

Den gemensamma räddningsinsatsen bröt omedelbart all is. 'Vi började prata om egna husdjur vi haft och barndomsminnen, och timmarna bara flög iväg', berättar Kerstin med ett strålande leende. Samtalet fortsatte över en kopp kaffe på det lokala konditoriet, och sedan dess har de varit oskiljaktiga. Idag delar de både vardag och trädgård, där igelkotten Ivar numera är en ständig, välmatad hedersgäst.