Enklaste sättet att starta en bank

Att starta bank lät länge som något bara mycket stora aktörer kunde göra. Det har förändrats. Regelverket är fortfarande strikt – och ska vara det, eftersom det handlar om andras pengar – men vägarna in har blivit fler. I dag startar de flesta nya "banker" inte med en banklicens alls, utan med en smalare tillstånd eller med en partnerbanks licens i ryggen. Här är kartan, från svenska grundkrav till de enklaste vägarna internationellt.

Tre funktioner avgör om något upplevs som en bank av kunden: att ta emot pengar, att betala ut och flytta dem, och att koppla på kortbetalning. Juridiskt är det tre olika saker.

- Ta emot pengar. Att ta emot inlåning från allmänheten kräver banktillstånd (eller tillstånd som kreditmarknadsbolag). Att hålla kundmedel som betalningsmedel – ett saldo i en app – kan i stället göras med tillstånd som betalningsinstitut eller institut för elektroniska pengar (e-pengar). - Betala. Kontoöverföringar, autogiro och Swish-liknande flöden bygger på anslutning till clearing och betalsystem, oftast via en sponsorbank om du inte själv är medlem. - Kortbetalning. Kort kräver ett BIN-nummer från Visa eller Mastercard. Nya aktörer får det nästan alltid via en BIN-sponsor: en licensierad utgivare som lånar ut sitt medlemskap medan du bygger produkten.

I Sverige prövar Finansinspektionen ansökan och Riksbanken och EU-regelverket sätter ramarna. Det är en av Europas mest ordnade – men också mest krävande – processer.

Till det kommer insättningsgarantin, som skyddar kundernas pengar upp till 1 050 000 kronor och finansieras av bankerna själva. Just den ordningen är en av anledningarna till att inlåning är den dyraste delen att bygga.

Inom EU gäller samma kapitalgolv, men praxis, tempo och tillsynskultur skiljer sig markant. Och en licens i ett EU-land kan passporteras till hela unionen – du får licensen där det går snabbast och verkar där kunderna finns.

Litauen har blivit Europas mest använda genväg. Landets centralbank byggde medvetet ett snabbspår för fintech: e-pengalicens på runt tre till sex månader, tydliga guider på engelska och en särskild kontaktväg för nystartade bolag. Många kända europeiska appar har sin licens där.

Irland och Nederländerna används av större aktörer som vill ha engelskspråkig tillsyn och gott anseende, men processen är långsammare.

Malta och Cypern erbjuder relativt låga kostnader och engelskt regelverk, men ryktet gör att banker och partners ställer fler frågor.

Utanför EU är Georgien, Mauritius och delar av Gulfregionen kända för snabbare processer. Den låga tröskeln kostar dock i praktiken: det blir svårare att få korrespondentbank, kortsponsor och kunder i Europa.

En neobank är en bank som byggts som en app först och en balansräkning sedan. Ingen kassa, inga kontorsnät, all kundkontakt digital och all kostnad i molnet. Modellen bygger på att kostnaden per kund blir en bråkdel av en traditionell banks.

Det finns två varianter. Den ena är den fullt licensierade neobanken, som själv tagit banklicens och därmed får ta emot inlåning under insättningsgaranti. Den andra – och vanligaste i starten – bygger påBanking as a Service: en licensierad bank tillhandahåller konton, clearing och kortutgivning som API:er, medan neobanken äger varumärket, appen och kundrelationen. Kunden ser ett namn, regelverket ser en annan aktör.

Fördelen är tempo. En liten grupp kan i dag lansera konto, kort och betalningar på några månader. Nackdelen är att marginalen delas med partnern, och att man blir beroende av någon annans regelefterlevnad. Många börjar därför som partnerbank och ansöker om egen licens först när volymen bär kostnaden.

Open banking är den regelförändring som gjorde allt det ovan möjligt. Genom EU:s betaltjänstdirektiv måste bankerna öppna sina system via API:er för aktörer som kunden godkänt. Två tillstånd räcker långt:

- Kontoinformation (AISP) – rätt att med kundens samtycke läsa saldon och transaktioner. Grunden för budgetappar, kreditbedömning och samlade kontovyer. - Betalinitiering (PISP) – rätt att initiera en betalning direkt från kundens bankkonto, utan kortnät. Grunden för billigare e-handelsbetalningar.

Båda kräver tillstånd, men kapitalkraven är låga jämfört med bank – kontoinformation kräver inget startkapital alls, bara ansvarsförsäkring. För många är detta det verkligt enklaste sättet att komma in i banksektorn: bygg tjänsten på bankernas infrastruktur, bevisa att kunderna vill ha den, och skaffa tyngre tillstånd först när det behövs.

Nästa steg är redan på väg. Med EU:s nya regelverk för öppen finans breddas principen från betalkonton till sparande, lån, försäkring och pensioner. Den som i dag bygger sin tjänst på öppna gränssnitt står alltså närmare, inte längre ifrån, en framtida bankroll.

Först en tydlig kundnisch – ett segment som storbankerna hanterar trögt. Sedan en partnerbank som bär licensen medan produkten testas, och en BIN-sponsor som gör att kortet fungerar i terminalen. Parallellt byggs det som ändå krävs oavsett licens: kundkännedom, penningtvättskontroller, klagomålshantering och en styrelse som tål prövning. När volymen finns lämnas ansökan in i det land där tillsynen passar bäst.

Det är inte längre en dröm bara för de största. Men den enkla vägen in är sällan en genväg förbi reglerna – den handlar om att låna någon annans licens tills man förtjänat sin egen.