En kyss i soluppgången

Det började med en blick, ett ögonblick så rent, ett skratt som fick sommaren att bli levande, bländande vackert. Hon snubblade lätt på kullerstenens kant, han fångade hennes hand, och världen stod stilla en stilla sekund.

En liten olycka blev till en kopp kaffe, varm och doftande, serverad med darrande skratt. De satt vid ett fönster där solen låg lågt, ord vävde som siden, och ingen ville gå.

Timmarna dansade förbi på tysta, mjuka tå, middag för två blev nästa kapitel i deras saga. Ljuset sjönk sakta över stadens tak, magiska ögonblick vecklade ut sig mellan dem.

Blickar färdades över ljus och duk, hjärtan slog i samma takt, utan en chock. Månen tittade fram, en guldnit i natthimlens blå, de gick hand i hand genom sovande hus.

När morgonen åter väckte hav och äng, där guld och rosenfärg möttes i en öm refräng. Omslingrade i en kyss, en början så ren, ett nytt kapitel i två människors liv, skrivet av kärlekens penna.