Bertils varma ugn räddade gemenskapen: Pensionären som byggde Tolångas nya hjärta

För två år sedan blev Bertil Johansson, 82, ensam i det stora huset i den lilla skånska byn Tolånga. Dagarna kändes långa och tystnaden i hemmet var påtaglig. Men Bertil, som arbetat som murare i hela sitt liv, bestämde sig för att han inte ville stänga in sig. Han ville göra något som kunde föra människor samman, precis som hans bortgångna hustru Karin alltid hade gjort med sina stora middagar.

Lösningen blev att bygga en gigantisk, traditionell lerugn på den allmänna grönytan mitt i byn. Bertil satte upp en handskriven lapp i den lokala matbutiken där han efterlyste lera, halm och bärhjälp. Responsen blev överväldigande. Redan första helgen dök ett trettiotal bybor upp – allt från barnfamiljer till nyinflyttade ungdomar – redo att kavla upp ärmarna under Bertils trygga ledning.

Under våren och försommaren växte ugnen fram, lager för lager, och med den växte också en helt ny gemenskap. "Vi har pratat om allt mellan himmel och jord medan vi knådat leran," säger Bertil med glittrande ögon. "Jag har inte känt mig ensam en enda sekund sedan vi satte spaden i marken." Den gemensamma ansträngningen har brutit barriärer och skapat djupa vänskapsband mellan generationerna i Tolånga.

Nu, i början av augusti 2026, är ugnen i full drift varje lördag. Byborna tar med sig sina egna degar, pizzor och plåtar för att grädda i den vedeldade värmen medan doften sprider sig över nejden. Bertil står troget vid ugnsluckan med sin långa brödspade, alltid redo med ett gott råd och ett varmt leende. "Karin hade älskat det här," avslutar han och blickar ut över det glada folkvimlet.