Ljusets sista viskning över sommarängen

Nu vilar skogen i sin djupa gröna skrud, och sommarvinden viskar med ett dämpat ljud. Julihimlen färgas mjukt i rosa och i guld, jorden vilar tacksam för sin rika blomsterkuld.

En humla surrar trött mot sin trygga lilla vrå, medan nattens första stjärnor tänds i det blå. Djupt i gräset glittrar daggens klara silver tyst, varje litet blad blir av den svala natten kysst.

Låt din oro vandra bort med vindens mjuka gång, lyssna till den tysta sång som ljuder natten lång. Här finns ingen brådska, ingen strävan eller krav, bara sommarens magiska och djupa, varma hav.

Vi sparar dessa stunder i vårt hjärtas gömda skrin, där julikvällen lyser, evigt klar och fin. När vintern sedan sveper in vårt land i kylans ban, ska vi minnas doften av den varma sommarbackan.