Kakaduan Gösta har blivit Majornas hårdaste fotbollsdomare

Bengt-Åke Andersson, 72, i Majorna, Göteborg, har alltid älskat fotboll och djur. Men han hade aldrig kunnat ana att hans gultofskakadua Gösta skulle kombinera dessa två intressen på ett så färgstarkt sätt. Allt började i försomras när kvarterets barn samlades på den lummiga innergården för sina dagliga fotbollsmatcher. Gösta, vars bur ofta står vid det öppna fönstret, började visa ett osedvanligt stort intresse för spelet.

Det dröjde inte länge förrän Gösta hade snappat upp det mest centrala ljudet från planen: domarens visselpipa. Med en precision som skulle göra vilken allsvensk domare som helst avundsjuk lyckades kakaduan imitera den gälla signalen. "Först trodde vi att någon av ungarna hade en extra pipa", skrattar Bengt-Åke. "Men sedan såg vi hur Gösta sträckte på halsen och stolt klämde i från sin pinne varje gång bollen gick utanför gräsmattan."

Idag har Gösta blivit en självklar del av kvartersidrotten. Så fort bollen rullar igång sitter han på en specialbyggd utegren nära planen, noggrant övervakad av Bengt-Åke. Han blåser friskt för frisparkar, inkast och när någon råkar tackla lite för hårt. Barnen har snabbt lärt sig att respektera sin bevingade rättskipare. Om Gösta visslar, då stannar spelet direkt.

"Det är helt fantastiskt hur mycket glädje en liten fågel kan sprida", säger grannflickan Moa, 11 år. "Gösta är väldigt rättvis, även om han ibland blåser av matchen bara för att han vill ha en bit banan. Men det tycker vi är helt okej." Matcherna i Majorna har tack vare Gösta blivit en mötesplats för både unga och gamla i området, som samlas runt gräsmattan för att både titta på fotboll och skratta åt den färgstarka domaren. Gösta själv verkar stortrivas med uppmärksamheten och bugar glatt efter varje avblåst match.