Ålgräset är tillbaka: Havsängarna utanför Bohuskusten växer igen
Efter tjugo år av kala bottnar har dykare, forskare och yrkesfiskare planterat tillbaka en av Sveriges viktigaste undervattensmiljöer – skott för skott.
Uppläsning av artikeln
Det som såg ut att vara förlorat för alltid har blivit grönt igen. På sju år har återplanterade ålgräsängar vuxit från 60 kvadratmeter till 14 hektar – och torskynglen har hittat hem.
Under ytan utanför Kungsbacka ligger något som länge såg ut att vara förlorat: en sammanhängande matta av ålgräs, tät nog att gömma en hel årskull torskyngel. För tjugo år sedan var samma botten en grå ödemark av sand och lösa alger.
I dag är den grön igen.
Vi trodde att vi skulle behöva vänta i decennier. Naturen svarade snabbare än våra modeller.
Sedan 2019 har forskare vid Göteborgs universitet tillsammans med kommuner och lokala fiskare planterat ålgrässkott längs Bohuskusten. Metoden är förvånansvärt handfast: dykare skördar friska skott i en donatoräng, binder dem i buntar och sticker ner dem i bottensedimentet, ett skott i taget.[1]
Från 60 kvadratmeter till 14 hektar
Första året planterades 60 kvadratmeter som ett test. I somras passerade de återställda ängarna 14 hektar — ungefär tjugo fotbollsplaner. Överlevnaden i de äldsta rutorna ligger på 87 procent, och ängarna har börjat sprida sig av egen kraft utanför de planterade rutorna.
Effekten syns i fångstjournalerna. Provfisket i de restaurerade vikarna gav i fjol fem gånger fler ungtorskar per nät än i jämförbara kala bottnar.[2] Även sjöhästarnas kusin, kantnålen, har återvänt.
När barnen får se en tångsnälla för första gången blir det tyst i båten. Det är då man vet varför man håller på.
Fiskarna blev forskarnas bästa kollegor
Det ovanliga med projektet är vem som gör jobbet. Yrkesfiskare som tidigare såg forskare som en källa till nya begränsningar kör i dag båtarna, känner igen bottnarna och vet var strömmen ligger rätt för nya planteringar.
Kombinationen av lokalkunskap och forskning har halverat kostnaden per planterad kvadratmeter sedan starten. Nu skalas metoden upp: Havs- och vattenmyndigheten har pekat ut ytterligare 300 hektar längs västkusten som lämpliga för restaurering fram till 2030.[3]
Och kunskapen stannar inte i Sverige. Danska och norska kustkommuner har hämtat handboken, och i höst reser två av de svenska dykarna till Estland för att lära ut tekniken.
Det tog trettio år att förlora ängarna. Det behöver inte ta trettio år att få tillbaka dem.
Karin är biolog i botten och gräver i klimatforskning, medicin och rymdupptäckter.
Kommentarer
…Laddar kommentarer…
