Sandslottsbygget i Alingsås löste den långa och svåra kommunstriden

Efter månader av uppslitande debatter om hur den nya stadsparken i Alingsås ska utformas var det politiska läget helt fastlåst. Majoriteten ville ha asfalterade cykelbanor medan oppositionen krävde stora blomsterängar. Mötena slutade i ständiga ajourneringar och tröttsamma ordstrider. Men under den varma juliveckan fick kommunfullmäktiges ordförande, Marie Sjöberg, en minst sagt okonventionell idé. Hon bjöd in samtliga ledamöter till sandstranden vid sjön Gerdskan – med ett strikt förbud mot kostymer, surfplattor och politiska floskler.

Väl på stranden delades politikerna in i blandade lag, utrustade med färgglada plasthinkar, spadar och vattenkannor. Uppdraget var enkelt men symboliskt: bygg ett gemensamt sandslott som representerar Alingsås framtid. Det som började med lite tveksamma miner förvandlades snabbt till ett sprudlande, kreativt kaos där partigränserna helt utplånades i sanden.

”Det var helt fantastiskt å se”, berättar oppositionsrådet Torbjörn Ek med ett skratt. ”Ena stunden debatterar vi budgetar, i nästa stund står jag på alla fyra och gräver en vallgrav tillsammans med min största politiska rival. När man har sand mellan tårna är det väldigt svårt att hålla masken och vara formell.”

Under eftermiddagen hittade politikerna inte bara glädjen i att skapa något tillsammans, utan också lösningen på parkkonflikten. Genom att kompromissa om sandslottets utformning insåg de hur de kunde kombinera både cykelvägar och blommande ängar i den verkliga stadsparken. När solen började gå ner över Gerdskan var ritningen klar – skissad med en träpinne direkt i den blöta sanden. Det visade sig att ett par timmar i sandlådan var precis vad som krävdes för att bygga broar av samförstånd.