Sjuåringen som sprang halvmaran — hand i hand med farfar
När Milo Rasmusson korsade mållinjen i Umeå var det efter 21 kilometer och 132 pussar från publiken.
Uppläsning av artikeln
Milo Rasmusson är sju år, väger 24 kilo och har just genomfört Umeå Halvmara. Vid sin sida sprang hans farfar Bengt, 71.
Milo Rasmusson är sju år, väger 24 kilo och har just genomfört Umeå Halvmara. Vid sin sida sprang hans farfar Bengt, 71. Tillsammans korsade de mållinjen efter tre timmar och sex minuter, till åskådarnas stående jubel.
— Vi tränade ett år, säger Milo och pratar bättre än de flesta vuxna med mikrofon framför sig. Vi började med tre kilometer efter skolan. Sen fyra. Sen fem. Farfar hade en bok.
Bengt Rasmusson, pensionerad rörläggare, började löpträna för femton år sedan efter en hjärtinfarkt. När barnbarnet uttryckte att han också ville springa "en riktig lång tur" tvekade familjen. Farfar tvekade inte.
— Läkaren gav grönt ljus. Vi tog det i vår takt. Milo har aldrig blivit tröttare än att han pratat med mig hela vägen.
I målområdet väntade en fanclub på 43 personer med hemgjorda skyltar. Vid 15-kilometersgränsen fick Milo en frusen banan från en helt okänd åskådare — "det räddade allt", säger han seriöst.
Umeå Löpares ordförande Anna Lofors kallar det "det finaste vi sett på tio år". Klubben hedrade duon med både medalj och årsmedlemskap.
Nästa mål? — En hel maraton, svarar Milo utan att blinka. Farfar skrattar och nickar. Han har redan börjat bläddra i träningsboken.
Sara älskar de små ögonblicken som gör en tävling stor — vänskapen på läktaren och kramen efter mållinjen.
